evaskineser

äta upp mina ord...
För ....inte hade jag mer än sjungit min lilla mors grisar  i egen Eva-version förrän jag blev nerklubbad av högre makter och ligger sjuk själv....
Ok...sorry....jag tog i för mycket...Synden straffar sig själv...en del straffar Gud meddetsamma....that's me! *en del* alltså...

Så, här har jag legat pall hela dagen, med lite förhöjd temp men ingen hög feber...ont i kroppen...huvudet..halsen..you name it...
Sonen min, Daniel, som varit dålig i mer än en vecka nu, kom hem idag igen, efter läkarordination, med antibiotika och förhållningsregler att vila. Men vi är av gott krut så det löser sig, segt att vara krasslig bara...
Ska sätta mig i morgon om jag orkar och gå igenom vår jättehög papper vi bara lagt in i skåpet i kontoret, gamla fakturor och annat som man faktiskt inte behöver spara längre.
För visst är det så ? Inte behöver man spara pappersversionen av inbetalda räkningar när man en gång betalt dom? Förr var det en nödvändighet men inte idag i dataeran väl?
Shit....47 år men det har jag faktiskt inte koll på....lite illa.

Hur som helst, får väl se om jag kan minimera högen. Igår var jag till min syster och Hanad, de andra två barnen var i skolan, full fart på den lille mannen. Det är inte utan att man glömt lite av den energi som strömmar från en liten människa.
En väldigt skön energi, ren o fin.
Äldste sonen har köpt sig nya grejor till datorn här som han hämtat idag, de är installerade och testas nu av grabbarna här med hjälp av en kompis. 
Jag, sitter här vid datorn i arbetsrummet intill, i klädd pyjamas...*skratt*...

Har tillbringat eftermiddagen i soffan framför TV'n....ikväll har det blivit Mord och inga visor som jag såg när jag var .....suck...ung...
Inte lika rätt längre säga när jag var yngre....det var rätt till tja...40 cirka....nu är jag ju faktiskt medelålders...och si det är rätt ok, inget att vara rädd för ni unga töser!
Ni kommer att vara lika kul och skrölliga när ni är 47 som ni är nu! Man hittar rätt i varje ålder, så är det. När jag var 20 tyckte jag att 30...herreguuud....stenålders....naivt...då hade jag fått mitt tredje vackra perfekta barn fyra månader tidigare. Faktum är att det enda som satt käppar för mig i mitt liv är cancern egentligen. Den förändrade på nåt sätt hela kroppskemin...kan inte föklara men min kropp samarbetar inte lika bra med mig nu som den gjort förr, sen gör det ju ine saken bättre att jag inte tränar eller så heller....

Nu, dax för lite vatten, alvedon och soffan igen...

sköt om er folks...