evaskineser

Innan jag fick cancerdiagnos och efterföljande cytostatika (cellgifts)-behandling, fanns det inte en chans att jag klippte mig kort.
Var så nojig över högt hårfäste och allt vad det var , det ter sig nu hysteriskt.  Med cytostatikabehandlingar, den jag fick hette FEC, följde totalt håravfall, så jag hade nogsamt valt ut en faktiskt rätt snygg peruk att genast sätta på när tesarna föll.
Usch och fy för den dagen när det bara gick att dra av stora tussar, de sköljdes av i duschen...det var hemskt.
Lite kul hade vi ändå åt mitt kala huvud, hade kortare hår än maken, och han är i stort sett skallig  ....hi.hi..polertrasa för båda !! 
Men, på med peruken och många såg inte att det var en peruk överhuvudtaget för det var så likt mitt egna. Kom bra överens med min medan många inte alls härdar ut , det kliar och spänner och allt möjligt. Det gjorde inte min överhuvudtaget....

När sedan håret började växa igen och kom ut till en rätt schysst längd, tyckte jag det var urhäftigt! Sådär fräckt nyandligt liksom och jag struntade fullständigt i om hårfästet var högt eller lågt, det e' ju så här jag ser ut !! Inte mycket att göra åt saken.
Så numera klipper jag det rätt kort och det är så jäkla skönt att det är lätt och behändigt att hantera, har en tjock kalufs annars.
Nu e' jag inte särdeles fotogenic eller vad det heter men : slit mig med hälsan!  =D
  i peruk 2004                aug-07